Hon bläddrar ivrigt i det slitna fotoalbumet. Mycket av vardagen efter kriget handlade om fiske, som ett komplement till livsmedel på kort. Det finns inga foton på ett av hennes stora fiskeminnen men minnesbilderna har inte bleknat. Vi talar om fiskarfänget med stort F.

Chris-May Savonius bläddrar i gamla fotoalbum efter fiskeminnen. Chris-May Savonius bläddrar i gamla fotoalbum efter fiskeminnen. Bild: Yle/Anna Savonius

Chris-May Savonius har fyllt 80 och fiske har intresserat henne livet igenom. Hennes pappa Bertel var en ivrig fiskare och jägare och han lärde både sin son och dotter att fiska. I Chris-Mays barndom fanns det flera yrkesfiskare i trakten. Alla fiskade och det fanns fisk.

I släkten är "det stora strömmingsfisket" redan en legend. Det utgör ändå bara en del av historien om skärgården förr, när stadsborna - de så kallade sommargästerna - kom.

En baddare till gädda på svirvel på 1950-talet. En stor gädda på svirvel på 1950-talet i Ingå skärgård. Bild: Yle/Anna Savonius

För Chris-Mays del skriver vi maj 1939, ett halvt år före vinterkriget bröt ut, då föräldrarna köpte sommarstugan på Barölandet, där familjen sedan levde året om i några års tid, undan striderna i hemstaden Helsingfors.

Stora fångster, också ål och flundra

- Det var väldigt öde trakter då - och där fanns massor av fisk, berättar Chris-May. Ål, gäddor, gös, stora abborrar, braxen och vi fick också flundror i näten.

De fina fångsterna varade i några tiotals år och sedan började de minska.

- I början betydde fisket mycket för det rådde matbrist både under och efter krigen. Därför fiskade man mycket, vi plockade svamp och bär. Huvudmaten bestod av fisk.

- Jag har också fiskat mycket själv, rott nät och lagt ut långrev.

- Jag kunde ännu för tio år sedan säga, nu går jag ner och tar en dryg kilos gädda för vi får matgäster i dag. Läget är annorlunda i dag.

dubba unga fiskare med svirvelspö

"Riddare av den gyllene fisken"

Hon berättar om traditionen att uppmärksamma fiskeintresset i släkten. De äldsta brukar dubba de yngre fiskarna till riddare av den gyllene fisken om man fått en fisk som överstigit sex kilo.

Stormästaren dubbar de unga fiskarna med svirvelspö. Riddartecknet utgörs av ett silverdrag, beställt av en finlandssvensk silversmed.

"Jag slängde nu ut den slitna skötan"

Vilken är då historien bakom det stora strömmingsfisket?

Jo, somrarna var långa och det fanns många barn på landet på 1960- och 70-talet. Chris-May hittade en gammal, hålig strömmingssköta i båthuset. Den härstammade från 1930-talet och hade tjärats för att hålla lite längre. Det fanns bara några meter kvar av en flera meter djup sköta.

- Den kastar vi ut före vi slänger den, minns hon att hon tänkte.

- Så vi rodde ut den och jag slängde den i sjön utan större förhoppningar om fångst.

Nu kunde gäddan dokumenteras i färg, fångad på 1960-talet. Chris-May Savonius har fångat en gädda på svirvel, 1960-talet. Bild: Yle/Anna Savonius

- När vi sedan försökte lyfta skötan följande dag kändes den märkligt tung. Sen såg vi den första strömmingen.

- Alla barn hoppade och tjöt och vi släpade skötan till stranden, berättar hon.

Hon uppskattar att skötan hade över 50 kg strömming. Det var underligt att skötan höll, eftersom den var både sliten och murken.

rensade strömming hela dagen

- Vi drog upp skötan på en klippa och började rensa fisken.

På dagen åkte hon ännu upp till kyrkbyn för att köpa tio kilo grovt salt och en 50 liters röd platsbytta. Merparten av fisken saltades, för strömmingslådor senare.

- Vi satt på klippan tills barnens pappa kom hem från jobbet på kvällskvisten.

- Min man glömde aldrig när han kom roendes över sundet och såg sina fyra flickor, som rensade ett berg av strömming.

- En lika stor fångst har vi aldrig upplevt efter det här verkliga fiskarfänget, avslutar Chris-May.

Fiskets dag den 13 juni

Känner du fiskare, folk som älskar att fiska, någon som dragit upp en baddare. Tipsa om Fiskets dag. I Svenska Yles heldag kring fiske, Fiskets dag i Radio Vega, medverkar expertpaneler, förståsigpåare, yrkesfiskare, forskare, kockar, fritidsfiskare med flera.
Du kan delta i ett av Svenskfinlands största fiskeevenemang, Fiskets dag, den 13 juni i Radio Vega, på svenska.yle.fi och #fisketsdag

Skicka in ditt tävlingsbidrag, gärna med kontaktuppgifter, till lordax.vega@yle.fi.

Helsingfors stads revisionsnämnd anser att Högholmen har för slappa målsättningar för sin verksamhet.

Högholmens målsättning har i flera år varit ett visst antal öppethållningstimmar, som de också uppnått varje år. Enligt revisionsnämnden mäter målet inte kvaliteten på verksamheten.

- Djurparken har haft som målsättning att vara öppet 12 793 timmar varje år, vilket är ett ganska funktionsmässigt och grovt mål, säger revisionsnämndens ordförande Terhi Koulumies (Saml).

Nämnden vill nu att Högholmen ska ha ett tydligare mål.

- I nämnden anser vi att kvalitativa mål utvecklar verksamheten bättre. Högholmens ledning borde fundera på vad som kunde vara en bättre målsättning, säger Koulumies.

Högholmen håller med

Högholmens direktör Sanna Hellström medger att målsättningen varit dålig.

- Nämnden har helt rätt. Det här har tidigare behandlats i vår ledningsgrupp, och vi har kommit fram till att det inte är bra att vi ställer upp samma mål varje år. Vi strävar nu efter att skapa nya målsättningar, säger Hellström.

Ett enkelt sätt att utvärdera verksamheten skulle enligt nämnden vara att sträva efter en viss besökssiffra. Besökarantalet finns också med bland Högholmens målsättningar, men det är inte ett bindande mål för djurparken.

Besökarantal också dåligt

Besökarantalet är inte heller ett helt optimalt mått, då antalet besökare påverkas starkt av väderförhållanden. Därför föreslår Högholmen att de istället ska börja mäta hur nöjda kunderna är med sitt besök i djurparken.

- Problemet är att vi inte har något tidigare resultat att jämföra med. Vi försöker i år skapa ett system för att samla in kundrespons, så att vi kan sätta ett vettigt mål för nästa år. Vad det målet blir beror förstås på hurdan kundrespons vi får i år, förklarar Hellström.

Koulumies tycker att Högholmens planer verkar vettiga.

- Det låter också som ett helt bra mått för verksamheten. Högholmen är en viktig turistattraktion och det går bra för dem, så de behöver inte vara rädda för att de inte kan nå också lite högre mål, säger Koulumies.

Ett problem i hela staden

Koulumies poängterar att slappa målsättningar inte är något som berör endast Högholmen. Flera av stadens verk har samma mål år efter år.

- Det är väldigt vanligt bland våra verk, och jämfört med dem är Högholmen en ganska liten aktör. Det är skrattretande att verken dessutom når sina mål varje år, och ändå ställer de samma målsättning för nästa år.

Koulumies tycker att situationen är värst på Idrottsverket, vilket Yle Huvudstadsregionen rapporterade om i februari.

- Man kan reflektera över varför de inte sätter upp ordentliga mål åt sig. Kan där finnas någon koppling till resultatpremier? Det är något som borde undersökas, det är säkert en av delorsakerna bakom de svaga målsättningarna, säger Koulumies.

Trots en dålig startplats lyckades Sökövikens skola springa hem guldet i högstadieflickornas långa stafett. Sököviken vann med knappt fem sekunder före S:t Olofsskolan från Åbo.

Sökövikens skola Bild: Yle/ Carl-Magnus Långkvist

– Den här segern känns nog väldigt bra. Vi visste att vi hade ett bra lag men inte så här bra, säger de glada guldmedaljörerna efter målgången.

Utgångsläget var ändå allt annat än lätt. Startplatsen var enligt flickorna inte den bästa men man satsade fullt från början och klättrade i fältet.

Inför den sista växlingen hade man en lucka på ungefär 10 meter till de jagande lagen och Anna Salmi på den sista sträckan kunde till slut springa hem guldet.

– Vi har inte tränat gemensamt inför den här tävlingen. Vi har bara gjort egen träning på fritiden, vi håller alla på med andra idrotter, säger Malena Heikkinen.

Första finalen avklarad på #stafettkarnevalen pic.twitter.com/AO8NGzsn5W

— YLE Sporten (@YleSporten) May 23, 2015

Juniorlandslagsmannen Fredrik Lassas har i vår jublat över HIFK:s fina start på fotbollsligan. Men jublet när han som ankare förde in Brändö gymnasium på bronsplats i Stafettkarnevalen var ännu större.

– Det är länge sedan jag jublat så mycket. Det här kändes fint. Sista Karnevalen och vi tog medalj med vårt lag, förklarar Lassas som löpte den sista sträckan i gatustafetten för gymnasier.

En stafett som vanns av Borgå gymnasium före Vörå samgymnasium. Bronset gick sedan till Brändö och Lassas.

– Vörå och Borgå är grymma lag. Medalj var en seger för oss. Vi är helt säkert det gladaste laget i dag, säger Lassas.

Hur resonerade ni riktigt när ni satte en fotbollsspelare på sista sträckan?

– Vi resonerade som så att fotbollsspelare är bättre att löpa än innebandyspelare, ishockeyspelare och simmare som vårt lag bestod av. Vi hade en friidrottare och resten var sådana som kämpade. Det här var en riktig kämpaseger.

För mittfältaren Lassas som i vintras bytte HJK mot liganykomlingen HIFK har Stafettkarnevalen en speciell plats i idrottshjärtat.

– Jag har alltid varit med, och gatustafetten har alltid varit min sträcka. Ett guld i lågstadiet och ett brons i fjol med Brändö. Tredje medaljen, fint att sluta så här.

Vad är roligare: Att spela inför 10.000 på stadion här bredvid i derbyt mot HJK eller att löpa inför den här fullsatta läktaren?

– Som jag tweetade i går: Det enda som slår Helsingforsderbyt i publik och stämning är Stafettkarnevalen. Det är faktiskt fint. Nu när vädret också var på vår sida i dag.

Och så KuPS på måndag …

– KuPS på måndag. Då fäller vi dem och då jublar jag lika glatt. Men förhoppningsvis är det inte sista målet jag gör. Det här var sista loppet, men jag har ännu många mål framför mig.

För tredje året i rad gick guldet på 4x100 hundra meter till Brändö gymnasium. Och det här trots lite problem med växlingarna i finalen.

Victor Fagerholm, Andreas Lindström, Daniel Lundmark och Willem Kajander var i en klass för sig i gymnasiepojkarnas korta stafett. I försöken på förmiddagen var man klart snabbast och även i finalen var det inget lag som kunde hota Brändö från att ta tredje raka guldet.

Trots att kvartetten var nöjda med sin insats så fanns det ändå vissa saker som grämde efter finalen.

– Växlingarna fungerade inte bra och tiden är också den sämsta någonsin. Men det viktigaste var att vinna, säger Andreas Lindström.

– Jag fick ta i lite på slutet för att kompensera för de dåliga växlingarna, säger ankaret Willem Kajander med glimten i ögat.

Att pojkarna från Brändö skulle ta hem guldet var egentligen ingen större överraskning. Samtliga i laget håller på med friidrott på fritiden och vet vad som krävs för att nå framgång.

Silvret gick till Sibbo gymnasium och bronset till Vörå samgymnasium.

Brändö hade ytterligare två lag i finalen som slutade på sjätte respektive sjunde plats.

Brändöpojkarna ledsna över uteblivet rekord på 4 x 100 meter #stafettkarnevalen pic.twitter.com/cJt9b1GCQP

— YLE Sporten (@YleSporten) May 23, 2015

För andra året i rad gick segern på 8x50 meter mixed för grundskolor i årskursen 1–4 till Mårtensbro skola från Esbo. Nu hoppas laget att skolan ska ordna en stor segerfest.

Mårtensbro skola kom till Stafettkarnevalen med ett enda mål. Guldet som man tog förra året på 8x50 meter mixed skulle försvaras. Och efter finalen kunde laget nöjt konstatera att man lyckades.

– Allt fungerade perfekt idag. Vi tänkte bara på att springa snabbt och försöka att få växlingarna att fungera, säger Andreas Kärkkäinen.

– Vi var inte alls nervösa idag heller, säger Rasmus Tallqvist.

Alla i laget hoppas nu att man ska få en ordentlig belöning från skolan för sitt guld.

– Förra året var det en stor fest när laget vann så nu måste vi få en ännu större fest, säger Andreas Kärkkäinen.

Favoriten som höll, Mårtensbro vinner 8 x 50 meter mixed för årskurserna 1-4 #stafettkarnevalen pic.twitter.com/QWhdn5zKrL

— YLE Sporten (@YleSporten) May 23, 2015

Ingenting stoppade Winellska skolan i Stafettkarnevalens sista tävling. Inte ens det faktum att laget tappade pinnen. Två gånger.

Stafettkarnevalsarrangörerna hade tur med vädret. Nästan hela vägen.

Men när det var dags för den allra sista finalen, högstadieflickornas masstafett, då öste regnet ner över Olympiastadion.

En extra utmaning för lagen på 18x80 meter.

– Visst blev vi nervösa. Men på generalrepetitionen regnade det och det gick jättefint där så vi visste att vi kan klara av det, berättar Winellska skolans ankare Ellen Voutilainen.

– Pinnen blir också hal om man tappar den så det är jättesvårt när det är blött, säger Emilia Hagelberg.

– Det var bara att försöka få alla lugna och visa att vi kan göra det fast det regnar, berättar Voutilainen.

Kamp mot regn och nerver

Och lätt gick det inte för Kyrkslättsskolan. Regnet och Karnevalsnerverna ställde till det.

– Vi tappade pinnen två gånger men vi jobbade upp oss, förklarar Ellen Voutilainen.

Och i årets sista stafett var det till slut Winellska skolan som var först.

Hela Karnevalen avslutades därför med att tre lag från Kyrkslätt, nästan 60 löpare, i en jättelik ring dansade runt på Olympiastadions blöta gräsmatta.

– Vi bestämde att när vi vinner, då tar vi och dansar, det var det som var målet hela tiden, säger Voutilainen.

Redan vid halv nio på lördagsmorgonen ljuder det första startskottet på Olympiastadion i Helsingfors, därmed har den andra dagen av årets Stafettkarneval kommit i gång på allvar.

Vid startskottet har de ivriga hejarklackarna befunnit sig på plats i över en timme – de uthålligaste har ställt sig på läktaren redan efter klockan 7, regnet och snålblåsten till trots.

Lördagen börjar med andra ord i traditionellt stafettkarnevalsväder, men strax efter tolvslaget börjar molntäcket skingra sig och eftermiddagens lopp springs i solsken.

Kring klockan halv sex får karnevaldeltagarna trots allt en överraskning då ett enormt moln drar in över stadion och regnet börjar vräka ner. Kvällens sista lopp springs i ösregn, men det påverkar inte stämningen – den är på topp från början till slut.

Morgonens och förmiddagens program består av försöksheat och semifinaler. Först ut är försök på 4x100 meter för både pojkar och flickor i grundskolor årskurserna 7-9 och andra stadiet. Lågstadieelever som sprungit sig till semifinal under fredagen fortsätter att tävla under lördagen.

”Idrottsglädje när den är som bäst”

När förmiddagens försök och semifinaler är avklarade kliver Krista Siegfrids upp på scenen för andra gången under Stafettkarnevalen och publiken på läktaren sjunger med. På fredagen uppträdde Siegfrids ensam, men på lördagen har hon med sig sina dansare. Strax efter Siegfrids uppträdande börjar molntäcket spricka upp och den traditionella inmarschen kan inledas i solsken.

Stafettkarnevalen öppnas därefter med fina ord av hinderlöparen Sandra Eriksson som själv deltagit tio år, senast för sex år sedan.

Eriksson har själv vunnit flera gånger, men påpekar att vinnandet inte är huvudpoängen med Stafettkarnevalen.

– Jag har vunnit medaljer och jag var blivit 43:e och jag har njutit lika mycket alla gånger. Sista året jag sprang i Stafettkarnevalen var första året jag sprang i VM och ändå var Stafettkarnevalen en höjdpunkt.

– Det här är idrottsglädje när den är som bäst, avslutar Eriksson.

Stafettkarnevalen dag 2

Regnbågar före, efter och under regnet

Ett exceptionellt antal regnbågsflaggor viftar på läktaren under årets Stafettkarneval. Redan på fredagen syntes några, men till lördagen har antalet ökat explosionsartat.

Diskussionen om regnbågsflaggor på Stafettkarnevalen tog fart då Svenska Yle i tisdags rapporterade att Ekenäs Högstadieskola förbjudit skolans elever att använda regnbågsflaggan under karnevalen.

Senare backade skolans lärarkår trots allt i sitt beslut och skolans hejarklack komtill Stafettkarnevalen med regnbågens färger.

Olivia Casagrande, som är ansvarig ledare för Ekenäs Högstadieskolas hejarklack säger att lärarnas beslut togs emot med glädje. Hejarklacken ändrade på så sätt i sista stund sina planer för karnevalen och sydde ihop många små färggranna flaggor.

Casagrande tror att medieuppmärksamheten kan ha något att göra med det stora antalet regnbågsflaggor, men hon påpekar och att Finlandssvenska skolungdomsförbund FSS uppmanade karnevaldeltagarna att ta med sig regnbågsflaggor.

Var ordnas Stafettkarnevalen nästa år?

Klockan 19 på lördagskvällen premieras Oxhams skola i hejarklackstävlingen för grundskolor åk 7-9 och andra stadier och årets Stafettkarneval kan därmed avslutas.

Trots att karnevalyran knappast lägger sig hos deltagarna på flera dagar är många redan intresserade av vad som kommer att hända nästa år. Stafettkarnevalen måste nämligen hitta ett nytt hem för de kommande tre åren eftersom Olympiastadion ska renoveras.

Valet ligger mellan Åbo, Vasa och Esbo, varav alla är likvärdigt med i det här skedet, berättar Stafettkarnevalens projektledare Jan-Erik Eklöf till Yle i går.

Stafettkarnevalen 2015

I damernas fotbollsliga gällde Åland United som klar förhandsfavorit mot HJK. Matchen såg ut att sluta mållös när Cynthia Uwak klev fram och avgjorde.

Inledningen av matchen var tempostark och båda lagen lyckades vaska fram målchanser. Matchbilden ändrades radikalt i den 22:a minuten då Åland Uniteds Maegan Kelly visades ut. Åland United blev passivare och tempot sjönk.

De riktigt farliga målchanserna lyste nästan helt med sin frånvaro tills Cynthia Uwak i den 88:e minuten avancerade längs vänsterkanten, fintade bort en HJK-försvare och satte 1–0-segermålet bakom en tämligen chanslås Minna Meriluoto i HJK-målet. Meriluoto som gjorde en bra match var påtagligt besviken efter matchen.

– Vid målet borde vi ha kunnat styra henne utåt. Vi var kanske för högt uppe när bollen kom. Något gick väldigt fel och det är surt. Vi blev för passiva och borde fått mer fart när de fick en spelare utvisad. Nu fick de slå de långa bollarna, konstaterade HJK-målvakten.

Blåsten i Helsingfors gjorde målvaktsjobbet extra besvärligt, speciellt vid långbollarna.

– Man får inte gå för tidigt ut, sade Meriluoto.

Hade tagit 0–0

Mikael Virta, assisterande tränare i Åland United, var stolt över sitt lags insats.

– Vi var det bollförande laget och så länge som vi hade elva spelare på plan så hade vi chanser. De hade inte så jätte mycket att komma med. När vi blev med en mindre, så fanns disciplinen och viljan att spela för laget. Vi visade klass och dessutom visade vi hjärta, sade Virta till Yle Sporten.

Sett till matchhändelserna hade Virta inte varit besviken över ett oavgjort resultat.

– Som matchen artade sig hade man ju ha tagit 0–0. Vi fick en utvisning och ganska mycket mot oss men jag tycker att vi klarade det väldigt bra. Vi trodde på att kunna göra ett mål och därför flyttade vi upp efter 80 minuter och spelade med två anfallare, fortsatte Virta.

Åland United hade problem redan inför matchen. Pille Raadik, Holly Hein och Ella Vanhanen fanns inte med i laget och hade endast en utespelare, Sofia Lindström, på bänken. Lindström, som också hade kunnat springa final i Stafettkarnevalen.

– Stafettkarnevalens program passade väldigt bra in. Hennes skola gick inte till finalen och därför kom hon hit. Det var väldigt trevligt att vi fick med henne. Vi ska egentligen inte behöva ha det på det här sättet men nu hade vi en avstängd och två skadade, konstaterade United-tränaren.

Går alltid för tre poäng

Mittfältaren Hanna Lönnqvist i Åland United var glad efter matchen.

– Ibland fick vi till det och kunde spela riktigt bra fotboll, ibland måste vi bara backa tillbaka. Men vi stod bra upp och jag är riktigt nöjd över lagets insats. Jag tycker att man alltid ska gå för tre poäng. Det hoppas jag att alla spelare gör.

Nu väntar en matchpaus för Åland United på ungefär två veckor.

– Vi fortsätter att träna i början av veckan. Sedan har vi en kortare paus. Nästa match blir mot Pallokissat. Själv blir jag student i helgen så jag ska njuta av det också, konstaterade Lönnqvist.

HJK spelar cup-final mot FC Honka den 2 juni.

– Nu kommer vi att ha lite ledigt och i början av veckan ska vi börja fokusera på cup-finalen istället, konstaterade Meriluoto.

Resultat

HJK – Åland United 0–1 (0–0)

Pallokissat – Nice Futis 3–0 (2–0)

FC Honka – TPS 2–4 (0–2)

Merilappi United – PK–35 Vantaa 1–4 (1–1)

Piratpartiets partikansli i Helsingfors utsattes för en attack på söndagsmorgonen. Någon krossade kansliets fönster med en stor sten vid tiotiden.

En anställd befann sig på kansliet då attacken ägde rum, och ringde efter hjälp.

Enligt den anställda var situationen mycket hotfull, eftersom förövaren stannade kvar utanför kansliet.

Efteråt kom det också fram att vindrutan på partiordförandens bil hade krossats, och att en övervakningskamera vid gatan hade förstörts före attacken.

Partiet har polisanmält händelserna.

- Det här är både onödig och dum skadegörelse, för budskapet förblev oklart. Ett e-postmeddelande skulle fungera bättre, konstaterar partiordförande Tapani Karvinen.

Piratpartiet klarade sig bäst av de små partierna i riksdagsvalet i april, men hörde till de sex partier som ströks ur partiregistret tidigare i maj, eftersom de inte fick in någon kandidat i riksdagen i de två senaste valen.

I Helsingfors firar man i eftermiddag Pertti Kurikan Nimipäiväts hemkomst från Eurovisionen i Österrike.

Den inofficiella folkfesten arrangeras vid Vasaskvären (på finska även känt som "Piritori") invid Sörnäs metrostration från och med klockan 15:30.

Polisen uppskattade att några tusental människor kommer att delta.

HJK vände och vann toppmötet mot SJK som slutade i en 2–1-bortaseger. Jaro hade en mardrömslik första halvlek mot KTP.

Forne HJK-spelaren Akseli Pelvas gav SJK ledningen med 1–0 efter en halvtimme. HJK lyckades i den andra halvleken ändå både kvittera och ta ledningen. SJK pressade på på slutet men HJK vann och utökade sin ligaledning. HJK:s Robin Lod spelade sin sista match i fotbollsligan före spel i grekiska Panathinaikos.

1332 personer såg Jaro förlora med 0–2 hemma mot KTP. KTP tog redan efter en dryg halvtimme ledningen med 2–0 och Jaros uppförsbacke blev bara brantare sedan Serge Atakayi dragit på sig ett onödigt rött kort strax före halvtid.

Efter tio omgångar toppar HJK ligan på 24 poäng, fyra poäng före SJK. KTP går om Jaro som nu har åtta poäng och ligger på tionde plats.

Resultat

Jaro – FC KTP 0–2
6 0–1 Tamas Gruborovics
32 0–2 Ilari Äijälä

SJK – HJK 1–2
31 1–0 Akseli Pelvas
50 1–1 Demba Savage
76 1–2 Atomu Tanaka

I KHL:s draft har ishockeyklubben Jokerit reserverat fyra finska spelare.

Spelare som draftats av ett lag kan inte skriva på kontrakt med andra KHL-lag. Jokerit sålde sitt val i första omgången till HK Sotji. I KHL-draften reserverades spelare som är födda 1998. Jokerits val:

Andra omgången: 23. Eetu Tuulola, anfallspelare, HPK
Tredje omgången: 21. Robin Salo, back, Sport
Fjärde omgången: 23. Tarmo Reunanen, back, TPS
Femte omgången: 23. Otto Koivula, anfallspelare, Ilves

Eetu Tuulolas pappa Marko Tuulola har spelat fem säsonger i Jokerit, 1995–1998 och 2006–2008. Eetu Tuulolas bror Joni Tuulola spelar i HPK. Robin Salo spelade fyra matcher i Sports tröja säsongen 2014–2015. Robin Salos pappa Robert Salo har spelat ligahockey i Kiekko-Espoo och Blues.

Elever i Helsingforsskolorna borde vistas mer utanför klassrummet. Enligt Helsingfors stads utbildningskonsult borde grundskolorna utnyttja också andra miljöer för att förbättra undervisningen. Så visionerar utbildningskonsult Kirsi Verkka.

- När vi förra hösten frågade cirka femhundra elever om hur framtidens skola borde se ut var det många som önskade att de skulle få vara mera ute, säger Verkka.

Enligt projektet Koulumetsät vistas 90 procent av eleverna i naturen bara några gånger per termin. Enligt Verkka borde skolorna ändå utnyttja sina närmiljöer mer i undervisningen.

Kirsi Verkka vill se en mångsidigare undervisningsmiljö. Utbildningskonsult Kirsi Verkka Bild: Yle/ Axel Nurmio

Stödmaterial saknas i Finland

Verkka säger att det saknas stödmaterial för lärare i Finland.

- Det finns mycket material för hur man ska undervisa i ämnen som matematik, modersmål och konst utomhus i Norden, men det finns litet liknande material i Finland.

Den nya läroplanen som är under arbete och antas bli klar år 2016 har som målsättning att läromiljön ska vara mångsidig. Enligt Verkka betyder det att eleverna ska ut ur klassrummen.

- Det gäller att inte bara sitta i klassrummen. Lärarna ska använda sig av miljön i undervisningen, kanske närmaste skog eller ute på stan. Det har eleverna själva också önskat, säger Verkka.

"Mångsidig undervisning bra för motivationen"

Niclas Grönholm, linjedirektör för den svenskspråkiga dagvården och utbildningen i Helsingfors, berättar att det redan nu finns många projekt där eleverna får vistas i andra miljöer än klassrummet.

Niclas Grönholm hoppas att en mångsidig miljö ger bättre resultat. Niclas Grönholm vid utbildningsverket i Helsingfors Bild: Yle/ Axel Nurmio

- Trenden är helt klar. Man söker sig utomhus och till olika inlärningsmiljöer också utanför klassrummet, säger Grönholm.

Grönholm hoppas att en allt mera mångsidig inlärningsmiljö ska leda till bättre resultat i undervisningen.

- Mångsidig och varierande undervisning har en tendens att höja motivationen bland eleverna. En högre motivation brukar ofta gå hand i hand med högre vitsord, säger Grönholm.

Kyrkslätt gymnasium och gymnasiet Norsen i Helsingfors är de svenska gymnasier där flest elever hoppar av i huvudstadsregionen. Det här visar Svenska Yles kartläggning. I Helsingfors finns en stark kulturell press på att studera vid ett gymnasium och ta studenten, säger Norsens rektor.

I Kyrkslätt gymnasium hoppar omkring 10 elever av sina studier varje år och i Norsen är antalet mellan 10 och 12.

De som började 2012 och tar studenten i vår var 70 i Kyrkslätt och 92 i gymnasiet Svenska normallyceum, eller Norsen, i Helsingfors.

"Enormt många"

Norsens rektor Mikael Nyholm tycker att mängden som avbryter sina gymnasiestudier är enorm.

Många flyttar över till aftonläroverket och vissa till yrkesskola.

Nyholm berättar att yrkesskolan Practicum har varit väldigt flexibel och tagit emot avhoppade gymnasister också mitt under läsåret. Man har också haft stor hjälp av svenska produktionsskolan Sveps, Norsen anmäler alla elever som hoppar av dit.

- Men jag är orolig för dem som meddelar att de avbryter och bara meddelar ”jag får se sen i höst” när vi frågar vad de ska göra nu.

Sabina Öhman från Svenska produktionsskolan Sveps och Norsens rektor Mikael Nyholm är oroliga för att dagens gymnasieelever pressas för hårt. Sabina Öhman (Sveps) och Mikael Nyholm (Norsen) poserar i Morgonöppets trädgård. Bild: Yle / Johanna Minkkinen

Lågt medeltal

Enligt Nyholm beror det stora antalet avhoppare i Norsen på att skolan i flera år haft ett lågt medeltal för att bli antagen. Till exempel Lärkan och Tölö gymnasium kräver ett betydligt högre medeltal för att komma in.

- De flesta som hoppar av har låga medeltal. Flera år har hälften av dem som blivit antagna haft mellan 7 och 7,5 i medeltal. I Helsingforsregionen finns en stark kulturell förväntning på att studera vid gymnasium och ta studenten. Den vita mössan ses som det enda rätta.

Flera av dem som börjar studera vid Norsen har fel förväntningar på vad gymnasiestudier innebär och upplever till slut att det hela inte går ihop.

- Studietakten är väldigt tuff, säger Nyholm.

Följer upp

Vid Kyrkslätt gymnasium har elva av de studerande som började 2012 hoppat av. Två har bytt till ett annat gymnasium, sex till yrkesskola, en till närvårdarutbildning och någon enstaka har valt att börja jobba.

- Jag är kanske lite orolig för dem börjar jobba, kommer de att ha jobb också i framtiden. Men det är också vår uppgift att följa upp våra studerande. Vi släpper inte iväg någon bara för att den vill sluta, utan kopplar också in elevens vårdnadshavare, säger rektor Maria Ekman-Ekebom vid Kyrskslätts gymnasium.

Josefin Flemmich är abiturient vid Kyrkslätts gymnasium. Hon är nöjd med sin studietid och berömmer lärarna som enligt henne är bra och motiverande. Men hon har nog märkt av att det finns en hel del elever som hoppar av mitt i.

- Jag tror att det beror på att det åtminstone förut var ganska lätt att komma in, då kom hit också svagare elever som senare insåg att gymnasiestudierna är för svåra. Det kan också bero på att Kyrkslätt samlat elever från andra kommuner. En del av dem har senare insett att resorna blir långa och morgnarna tidiga.

Porkala uppfyller kriterierna för en nationalpark anser Finlands naturskyddsförbund. Förbundet säger att nationalparken i Porkala skulle ha en viktig uppgift att skydda olika naturtyper under vattenytan.

Matti Nieminen som är informationschef vid Finlands naturskyddsförbund säger att en nationalpark Porkala uppfyller naturskyddslagens kriterier.

- Till exempel fågelbeståndet i Porkala är ett av de största och finaste i vårt land. I dessa dagar stannar tusentals arktiska fågelarter upp i Porkala.

Han säger att de stannar i Porkala för att vila och äta.

- De äter bland annat blåmusslor och bandtång. Porkala skulle vara en verklig Östersjöpark eftersom naturtyper under vatten inte ännu har skyddats i våra nationalparker.

Kombinerar rekreation och naturskydd

En nationalpark kombinerar rekreation och naturskydd, konstaterar Laura Räsänen. Hon är projektansvarig vid det nyländska distriktet av Finlands naturskyddsförbund.

- Befolkningsmängden i huvudstadsregionen ökar stadigt och människor trivs allt mer i naturen. Detta syns också i Porkala, säger hon.

Naturskyddsförbundet hoppas nu att Porkala nationalpark kommer med i regeringsprogrammet.

Porkala nationalpark planeras sträcka sig över områden i Sjundeå, Ingå och Kyrkslätt.

På söndagen (24.5) firades den europeiska nationalparksdagen. Dagen har firats sedan år 1999.

Äldre konstaplarna Kaisa Sedig och Ben Sjöroos gör sig redo för nattskift på Helsingfors gator. Tillsammans har de 18 års erfarenhet av polisyrket.

- Det är fredag och det har varit ganska bra väder så vi kan vänta oss en livlig natt också, säger Kaisa Sedig när hon samlar ihop utrustningen för natten. Hon har jobbat som polis under tio års tid.

En polisen måste vara social och ha god kondition för att klara sig ute på fältet. Polisbil på uppdrag på natten i Borgå Bild: Yle/Stefan Paavola

Ben Sjöroos har åtta år som polis bakom sig.

- Arbetet eller yrket verkade intressant och jag sökte in till skolan och kom in och här är jag nu sedan, säger han.

Få poliser hotar bli färre

I dag finns det omkring 7 500 poliser i Finland. I förhållande till befolkningsantalet har vi det lägsta antalet poliser i Europa.

Samtidigt beräknas antalet poliser minska med 500 de närmaste tre åren och polisfacket har uttryckt sin oro för nedskärningsplanerna.

Genast i början av nattskiftet får patrullen larm om oljud från en bostad i stadsdelen Berghäll.

- Största delen av våra uppdrag beror på alkohol eller droger, säger Kaisa.

Polisuniform byttes mot förkläde

I Dalsbruk på Kimitoön har systrarna Holmberg efter drygt 12 år i polisuniform lämnat nattjobbet och sadlat om. Under ett år försöker de sig på att vara kaféägare.

Tanken att starta eget mognade under en längre tid och då de båda i november ifjol fick chansen att vara tjänstelediga tog de chansen.

I höst måste systrarna fatta det stora beslutet om de ska fortsätta som företagare eller återgå till sitt gamla jobb som poliser.

- En gång polis, alltid polis, säger Carina Holmberg. Oberoende av vilket beslut vi gör är jag nog polis innerst inne.

- Vi har nog polisauktoriteten kvar fast vi står bakom disken, fyller Clara Holmberg-Nordell i.

Bland pappershögar och bovar

Äldre konstaplarna Kaisa Sedig och Ben Sjöroos skulle inte byta ut polisyrket mot något annat yrke. Deras arbete har varit precis som de hade föreställt sig innan de gav sig in i branschen; socialt och ingen dag som är den andra lik.

- Åtminstone känns det nu som att jag hade ganska realistisk tanke om vad det här handlar om ungefär. Så det har nog varit som jag förväntade mig, men också mycket mera, säger Ben.

Polisernas arbete förknippas ofta med att kör runt i sina bilar på olika uppdrag. Omkring hälften av arbetstiden går ändå åt till pappersarbete.

- Vi får både ris och ros, konstaterar Kaisa och Ben. Finländska polisen har alltid haft ett ganska gott anseende bland befolkningen. Medborgarna litar på polisen och det är ju alltid så som det ska vara.

I och med att polisutbildningen genomgick en reform i fjol ska poliserna i dag avlägga en yrkeshögskoleexamen. Men det är fortfarande samma grundläggande egenskaper som krävs av dem som vill bli poliser.

- Man måste vara utåtriktad och social med någorlunda goda nerver och okej kondis, säger Ben.

"Viktigt att kunna koppla av mellan varven"

Det som ändras med jämna mellanrum är lagstiftning. Det kräver specialisering inom områden som till exempel ekonomibrottslighet.

Äldre kriminalkonstapel Ann-Cathrine Engström-Käld i Jakobstad har specialiserat sig. Hon utreder brott mot barn, sexualbrott och misshandel.

Ann-Cathrine Engström-Käld har lärt sig att koppla bort arbetet när hon inte är på jobb. Bild: YLE/Patrik Enlund

I Jakobstad-regionen finns fem poliser som utreder särdeles grova brott som tar lång tid att utreda.

- Vi har ett väldigt intensivt samarbete och vi är ett mycket sammansvetsat gäng med hög arbetsmoral. Det passar mig, jag tycker om att jobba hårt, säger hon.

Kollegiet har också en viktig funktion när man behöver koppla av mellan förhören.

- Vi kan sitta i kafferummet och skratta och tala om vanliga saker, säger hon. Vem som har gift sig och vem som har blivit farmor och vem som ska åka utomlands. Vi ordnar också kvällar och jippon...

Robin lever sin barndomsdröm

Att bli polis är för de flesta ett kall och för yngre konstapel Robin Hagberg har det alltid varit klart att han skulle jobba med att hjälpa människor och trygga samhället. Han har nu jobbat som yngre konstapel i Pargas och Åbo i ett drygt år.

Hittills har jobbet motsvarat alla de förväntningar han hade då han inledde sina studier vid polishögskolan.
De senaste åren har ändå varit hårda för poliskåren som fått vända på slantarna för att få pengarna att räcka till.
Många poliser har fått se sig om efter andra arbetsmöjligheter och framtiden ser fortsättningsvis oviss ut. Robin Hagberg väljer ändå att se positivt på framtiden.

- Jag tror nog att nånting dyker upp. Poliser behövs alltid och om några år kan det till och med bli brist på poliser, säger han.

Gruppordförandena för de tre största partierna i Helsingforsfullmäktige vill inte att Tallinntunneln blir liggande på planeringsbordet.

Enligt en preliminär utredning från februari skulle det löna sig att bygga en järnvägstunnel mellan Helsingfors och Tallinn. Genom den skulle resan mellan städerna förkortas till en halv timme.

Enligt Yle Helsinki vill ordförandena för Helsingfors tre största fullmäktigegrupper påskynda fortsatta utredningar.

- Det är helt klart att detta ska köras framåt med fullt ös. Den preliminära utredningen visade tydligt att vi ska gå vidare med tunneln, säger Emma Kari, ordförande för Grönas fullmäktigegrupp i Helsingfors.

Kari anser att den dåliga ekonomiska situationen stöder byggandet av tunneln, trots att kostnaderna uppskattas ligga på mellan 9 och 13 miljarder euro.

- I dåliga ekonomiska tider lönar sig investeringar av detta slag. Tunneln skulle ta oss mycket närmare Mellaneuropa, förbättra trafikförbindelser och gynna ekonomin.

Ett projekt för hela Finland

Tunnelprojektet har tills vidare drivits främst av Helsingfors stad. Ordförande för Samlingspartiets fullmäktigegrupp Lasse Männistö säger att staten nu borde ta en starkare roll i frågan.

- Finlands förbindelser till resten av Europa är en nationell fråga.

Jag tycker det är motiverat att göra vidare utredningar redan under den kommande valperioden, även om själva projektet ligger långt i framtiden.― Lasse Männistö

Männistö understryker att Helsingfors ändå måste vara aktiv och samarbeta med ministerierna. Han önskar att den nya regeringen tar ställning till frågan.

- Jag tycker det är motiverat att göra vidare utredningar redan under den kommande valperioden, även om själva projektet ligger långt i framtiden.

SDP:s gruppordförande Osku Pajamäki jämför Tallinntunneln med Centrumtunneln, som föreslagits gå från Gräsviken till Sörnäs. Den beräknas kosta 500-700 miljoner euro.

- Kostnaderna för Tallinntunneln känns låga i jämförelse med Centrumtunneln, säger Pajamäki.

Enligt den preliminära tidtabellen kan tunneln till Tallinn bli färdig efter 2030.

Matti Konttinen
Yle Uutiset

Här är listan på hur gymnasierna klarade studentexamen. Topplaceringarna består huvudsakligen av bekanta namn.

Gymnasiet i Enontekis toppar i år listan, men där var det bara en student som utdimitterades i år.

I övrigt är det bekanta namn på listan. Etelä-Tapiolan lukio i Esbo och Ressun lukio i Helsingfors har turats om på första och andra plats.

Gymnasiet Lärkan blev även i år bäst bland de svenska gymnasierna i Finland.

Här nedan är hela gymnasielistan. Du kan söka på gymnasiets eller kommunens namn. Om du vill lista alla gymnasier på en viss ort, skriv ortens namn i sökrutan.

Listan visar studenternas poängsumma i medeltal i studentexamens fyra obligatoriska ämnen.

((vis:934771))

Hur mycket vet du om stadsdelen Böle i Helsingfors? Särskilt mycket visste inte heller musikern Kasper Mårtenson och skådespelaren och gymnasieeleven Tea Selin före de började jobba med teaterprojektet Pasila in Memoriam.

- Jag kände till västra Böle ganska bra, men östra Böle var en okänd plats som jag hade fördomar om, säger Kasper Mårtenson.

I dag har både han och Tea Selin en mycket positivare bild av Böle som stadsdel.

- Min attityd till stadsdelen har förändrats, säger Selin.

Från väst till öst

Pasila in memoriam är Helsingfors stadsteaters publikprojekt. I kvartersteatern följer publiken med skådespelarna och åker bland annat spårvagn över bron från väst till öst. Tre av scenerna utpselar sig i västra Böle, fyra på östra sidan.

Första scenen i pjäsen utspelar sig framför ett av de få trähus som finns bevarade i västra Böle.

- Här får publiken veta hur Böle blev till och vad som hände med de första människorna som bosatte sig här. Det blir också ett musiknummer, så det är en ganska kraftig öppning, berättar Mårtenson.

Liknar det här det Böle du är van att se? Såhär såg Bölegatan ut 1971. Bölegatan i Helsingfors 1971 Bild: Kari Hakki/Helsingfors stadsmuseum

Satsning på stadsdelsteater

Det var för två år sedan som Helsingfors kulturcentrum utannonserande sipendium för att satsa på stadsdelsteater. Böle var en av stadsdelarna på listan och Helsingfors stadsteater fick stipendiet. Nationalteatern gjorde ett motsvarande projekt i Gårdsbacka.

En rörlig teater utomhus ställer sina krav på musiken, men enligt Kasper Mårtenson gör miljön och avsaknaden av el också det hela ganska enkelt.

- Man kan inte göra så mycket annat än spela akustiska instrument. Jag spelar gitarr och så har vi också en violinist och en som spelar melodika. Om vädret är bra och det inte blåser är allt perfekt.

Tvätt på tork. Leagatan var trähuskvarter ännu i början av 1970-talet. Leagatan i Helsingfors, 1971 Bild: Kari Hakki/Helsingfors stadsmuseum

Om det regnar, tar Mårtenson helt enkelt med sig sin sämre gitarr.

- Lite regn gör ingenting, men om det ösregnar inhiberar vi. Om vädret är riktigt dåligt tar jag med mig min sämre gitarr som tål lite regn.

Roligt projekt

Tea Selin är gymnasielev som har varit med i några mindre skolprojekt tidigare. Hon älskar teater och började följa stadsteatern på instagram där hon såg en annons för projektet, sökte med och blev antagen.

- Det har varit utmärkt, jag har tyckt jättemycket om att vara med i projektet.

Pasila in memoriam visas måndag 25.5, onsdag 27.5 och torsdag 28.5 kl. 18.